Idag har jag kommit till någon slags insikt, som tyvärr kommer 3 år för sent.

Under mina år på Designprogrammet vid Växjö Universitet (numera Linne Universitetet) så beundrade jag alltid mannen ovanför på bilden. Han var lite av motsatsen till mig. Han föredrog att vara nere i verkstaden och prova att bygga sina projekt, och till slut stod han där med en prototyp/mock-up. Jag satt istället i ett 3d-program och gjorde renderingar som fick representera mitt projekt.

Men nu, 3 år senare, står jag i HDK’s verkstäder och bygger mitt eget projekt från grunden till slutgiltig produkt som ska ställas ut på möbelmässan. Det är meckigt, det är krångligt, det blir fel, det skevar, men på något sätt så älskar jag det. Man ser sitt projekt växa och bli en fullvuxen möbel.

Idag kände jag, när jag stod i hissen i mina nya snickarbyxor, helt täckt i sågspån från fräsen, vad jag tror mannen på bilden känner varje gång han är i en verkstad och gör det han älskar mest.

Mannen på bilden heter Carl-Oscar Karlsson, konstnär, formgivare och grundare av företaget ELAKFORM.

Från och med nu kommer jag skita ner mig mer och mer i verkstan och förverkliga mina projekt i mer än bara bilder.

Utöver det ska jag även försöka få samma långa härliga skägg som honom, men det kan nog bli svårare faktiskt…