Nu är sommaren här och det betyder som vanligt att jag ger mig på att läsa lite sommarkurser! I år la jag ribban högt på ca 150% studier plus att jag försöker jobba på Krook&Tjäder så mycket jag bara får.

Ena sommarkursen är en rhino-kurs där fokus ligger på renderingar och materialskapande. Hittills är den sjukt bra och även om jag redan kan ganska mycket så lär jag mig mycket för varje gång jag går dit.

Den andra kursen är precis som förra året en egenutformad kurs som ni kan följa på min sommarkursblogg. Sommarkursen i år kommer handla mycket om migsjälv som nyutexaminerad formgivare. Jag kommer sikta på att bygga upp en fysisk och en virtuell portfolio och även utforska de olika kanalerna man kan marknadsföra sig på. Det kan bli rolig läsning för er alla hoppas jag. Just nu har jag fixat lite litteratur och lite tidningar med tips och tricks som man kanske hittar något spännande i.

Tänkte bara hojta till här och säga att imorgon mellan 10.30 0ch 11.00 presenterar jag mitt examensprojekt på Högskolan för Design och Konsthantverk. Alla är välkomna att stoppa in huvudet och höra mig berätta vad som gjort att bloggen inte uppdaterats i rätt takt senaste månaderna!

Hail Perret is a celebration to the act of manual labor and the art of craftsmanship. The purpose of the project is to create the will to slow down one specific situation in our everyday life, the act of shaving, and create a space for the user to take some time for him, both mentally and physically. By working with a cohesive solution for all the parts involved in a traditional shave and presenting it in a practical case, the goal was to enhance the act of shaving into the art of shaving.

I have created a contemplating moment for the user as well as a sense of pride in mastering the art of a traditional shave. This project is not about having the money to get a traditional shave, it’s about having the will to learn and master it.

Jag tänkte att ni skulle få en sneak preview på exjobbet. En kort text som sammanfattar vad det är jag håller på med. En mer utförlig variant kommer när denna veckan är över antar jag.

Hail Perret

Hail Perret is a celebration to the act of manual labor and the art of craftsmanship. The purpose of the project is to create the will to slow down one specific situation in our everyday life, the act of shaving, and create a space for the user to take some time for him, both mentally and physically. By working with a cohesive solution for all the parts involved in a traditional shave and presenting it in a practical case, the goal was to enhance the act of shaving into the art of shaving.

I have created a contemplating moment for the user as well as a sense of pride in mastering the art of a traditional shave. This project is not about having the money to get a traditional shave, it’s about having the will to learn and master it.

Efter den omfattande relax-resan till Italien i förra vecka så i fann sig en galen stress över att få klart exjobbet. Sedan i måndags har det vart riktigt stressat och oroligt då jag försökte hitta någon som kunde hjälpa mig att sy, då jag själv är helt talanglös på detta. Ingen skräddare hade tid att göra detta så resultatet har blivit att jag själv nu sytt förpackningen för mitt projekt. Jag har haft mycket bra rådgivare i form av Susanne Nilsson och Julia Krantz som har gjort att jag faktiskt lyckats skapa en ganska bra prototyp inför tisdagens opponent-day. Jag är faktiskt ganska förvånad över min egen kompetens, eller tålamod, när det kommer till att sy. Snart ska ni få se lite riktiga bilder på det hela.

Håll till godo

Som jag skrev senast så har tidsramarna för vårat exjobb dragits åt lite vilket verkligen gav mig eld i baken. De senaste dagarna har många beslut tagits, mågar möten hållits och många koppar kaffe sänkts.

Prototypandet för de olika delarna i mitt exjobb är igång och gårdagkvällen satt jag i fiberverkstaden och insåg hur lite kunskap som fanns kvar i mig. Skevt blev det, textilen (som är samma material som man gör blöjor av) gick sönder, men i allt kaos måste jag säga att jag faktiskt fick några vettiga idéer.

Den andra prototypen jag bökat med är en 3D-fräsning, eller rättare sagt två, som enligt skolans tekniker skulle ta 3-4 timmar var. Första tog 8.5 timmar och den andra närmare 13 timmar. Och det västar är att den sista fräsningen inte blev som den skulle. Time well spent! Men nu kan jag göra det mer effektivt tror jag.

Utöver det så får jag otroligt mycket hjälp av min käre vän James Thompson som hjälper med flera detaljer i mitt projekt.

Det är stressigt och hetsigt, men jag tror jag har koll på läget. Annars lär ni märka det snart.

Dagen började med ett jävla brak kan jag lova. Den tänkta deadlinen, 13e Maj, blev helt plötsligt tidigarelagd med tre veckor, till den 26e April. Det gjorde ju att motivationen till att börja bygga prototyp blev otroligt stor! Så nu roddas det för fullt för att få till alla delar så snart som möjligt. Jag känner mig stressad, men har inga tvivel på att jag inte ska hinna. Stress är bra, då får man saker gjorda, det har jag märkt idag.

Som många av er vet så håller jag på med mitt master examensarbete just nu på HDK. Och vad hör ett exjobb mer till än blandad förtjusning och förvirring. Den senaste tiden har jag dock återvänt till ett gammalt klassiskt knep för att reda ut förvirringen, nämligen att åka bil. Detta har varit omöjligt en längre tid, men sedan min gode vän Erik Åleby fick jobb dom testförare för Volvo har detta kunnat bli verklighet igen. Vi har åkt runt, runt i Göteborg och haft rullande handledningar blandat med lösprat, Max och Dubstep.

Jag har insett att jag inte berättat om mitt exjobb här och har inte heller visat någon process what so ever, men det kommer inom en snar framtid då saker och ting ska börja byggas nu! Håll ögonen öppna!

Jag fortsätter visa bilder av min vardag, så här är en annan panorama-inspirerad bild av min arbetsplats på HDK. Ruskigt folktomt på denna bild, men så kan det gå när det är fredag eftermiddag och sol ute!

Detta är även en bra undanflykt för att göra det jag egentligen borde syssla med. Nämligen exjobbet.

Tiden har verkligen bara ballat ur senaste tiden. Från att jag kom tillbaka efter jul, fram till nu har allt varit jävligt luddigt. Allt har gått skitfort och jättesakta, rätt bissart.Denna stressade förvirring gav mig dock något bra. Det gav mig en ingång till mitt exjobb, och det är väl det jag tänkte passa på att berätta lite om för er.

I all denna stress så började jag fundera en hel del på våra vardagliga mönster och vad det är som gör oss så stressade. Inte det lättaste att komma på kanske, men jag kände att det var ett roligt ämne att kontemplera kring. Vi har i alla tider strävat efter att på ett mer effektivt sätt klara av det vi vill åstakomma, speciellt under industrialismen. Vi har effektiviserat varje process i omgångar för att öka effektiviteten inom produktion och vardagsting. Men jag tror att vi nu kommit till en kulmen där detta är påväg att förgöra oss istället för att förgylla oss.

Vår ständiga strävan efter effektivisering har gjort oss beroende av direkta svar, och snabba processer, vilket har gjort människans hand till flaskhalsen i processerna. Människan kan inte arbeta lika snabbt som maskiner, och därför blir vi det som håller effektiviteten tillbaka. Detta stressar oss, anser jag. Och för att dölja våra egna brister effektiviserar vi processen ännu mer, för att kompensera våra mänskliga seghet. Detta stressar oss ännu mer.

I mitt projekt kommer jag jobba med hur vi uppfattar tid, hur vi behandlar tid och hur vi kanske inte måste snabba på saker, utan istället bromsa upp dom, och göra människan mer delaktig igen. Projektet kommer riktas mot vardagen och våra vardagliga ritualer, och målet är att hitta en specifik situation att bygga projektet på.

Resultatet hoppas jag ska vara en tolkning av min uppfattning om ämnet, men samtidigt en funktionell produkt som uppmuntrar till interaktion och omsorg av individen, fysiskt, men även mentalt.

Där har ni mina grundtankar till detta projekt och nu börjar resan. För att jag själv ska försöka hitta lugnet i vardagen provar jag just nu att organisera saker på ett nästan maniskt sätt, samt att jag köpt mig en rejäl almanacka för att konstruktivt hålla koll på migsjälv. Hittills fungerar det bra. Det maniska beteendet tror jag är kraftigt influerat av HDK’s utställning som kommer vara på Stockholm Furniture Fair nästa vecka. Den heter The Collector. Håll er uppdaterade på vad som händer där.

Det är en riktigt dålig ovana jag har skaffat mig som aldrig verkar få ur mig några inlägg längre. Men jag kommer sakta tillbaka in i detta.

Jag är ju som sagt på praktik hos Arkitekterna Krook & Tjäder denna höst. Efter att ha spenderat även våren på deras Designavdelning tillsammans med Joel Karlsson har jag ju varit med under hela produktutvecklingen nu, från skiss till nu då prototyper börjar dyka upp. Riktigt spännande! Det ska bli roligt att gå runt på Stockholm Furniture Fair nästa år och beskåda allt man suttit och ritat på.

Utöver det så är det ju så att mitt master-examensarbete kommer sakta krypandes. Den tionde december sparkar arbetet igång i HDK’s lokaler igen, och det ska bli riktigt intressant! Jag har fortfarande inte bestämt mig för vad det är jag ska jobba med, men jag tror jag är något intressant på spåren nu, återstår att se!

Det är en liten recap över vad som händer just nu och jag ska se till att hålla er uppdaterade på exjobbsarbetet i varje fall. Här på praktiken kan jag inte avslöja så mycket på bloggen, men häng med mig på mässan så ska jag berätta allt!