Idag var första dagen på sista året på mina designstudier (vad jag vet om i varje fall). Dagen drog igång kl 10 med samma information som förra året, sedan en håltimme på 3½ timme som fick även den piggaste av själar att vilja gå hem och decka. Men efter denna långa väntan så fick vi till slut träffa vårat nya gäng lärare bestående av Ian Grout, Otto Von Busch och Jonas Carlsson.

Kursen kommer behandla området Social design, eller social hållbarhet, vilket är min favorit-hållbarhet! Hösten kommer bli intensiv och spännande med Skola, egna projekt och praktik, så förhoppningsvis kommer ni se en massa roliga saker dyka upp här på bloggen. Men vem vet, det kanske är hemligt också, då får ni helt enkelt nöja er med att veta att det jag gör är ballt iaf!

Hur som helst känns det som sista året på HDK kan bli jävligt bra, och DET känns jävligt bra!

Mer info kommer med kursstart nästa måndag.

Idag har min produktiva linje fortsatt, med en svacka på en timme med lite tvspel. Jag nämnde igår att jag håller på att göra om hemsidan och att jag behövde Java-kunskaper. Idag verkar det som att en tapper själ klivit ut ur mörkret och sagt att han kan hjälpa mig med grunderna. Jag tackar för detta Lasse.

Pratade med Olof tidigare idag också, och han satt och jobbade med sin portfolio, vilket fick mig att hoppa på det tåget också. Dock har jag inte kommit så långt, men jag har börjat med att gå igenom projekt och sett över vad som måste kompleteras. Får bli mer av det imorgon med.

Jag har tyvärr dragit på mig en förkylning verkar det som. Igår började halsen krångla, och idag öppnade kranen sig och nu är man beroende av näsdukar. Men hittills är jag inte för seg för att göra saker, vilket jag är glad för.

Utöver det har jag idag två saker att ta upp. Den första är ägg. Ägg är en sån jävla bra frukost! Två löskokta ägg och en kopp kaffe (idag blev det dock the) är en riktigt fin start på dagen. Till detta kan man slänga in några mackor, om man är riktigt hungrig.

Det andra är att detta är mitt tvåhundrade inlägget på denna blogg. Om det varit 200 givande och spännande inlägg vet jag inte, men 200 små inblickar i mitt fasansfullt spännande liv har ni i varje fall fått!

Det har varit ännu en produktiv dag i hushållet Jonsson-Bergström-Norlander-Andersson. Medan Emma och Jesper stakade sig iväg till jobbet stakade jag mig min väg upp till Guldheden och vår förra lägenhet för att ÄNTLIGEN bli klar med städningen. Det tog några timmar, men nu är det helt över och det enda som återstår är att lämna tillbaka nycklarna, vilket borde ske imorgon, om dom kommer tillbaka till Göteborg.

Efter det åkte jag hem till Bangatan igen och satte mig i soffan med en kopp kaffe och lite glass, men jag satt inte och slöade inte, näe. Efter Jespers framfart i världen med sitt projekt Soul Cell blev jag väldigt inspirerad till att göra om min hemsida till engelska. Men jag nöjde mig inte riktigt där, utan ville göra om hemsidan helt, så i eftermiddag har jag suttit och satt ihop en bild av hur jag vill att sidan ska se ut, och ikväll började jag koda den.

Men som den hobby-knackare jag är så kom jag inte mycket längre än till CSS-stadiet innan jag började få allvarliga problem med att få ihop allt. Nu sitter jag och försöker fatta JAVA, vilket är lite för sent på dygnet för att börja med kanske.

Men om någon där ute känner sig bekväm i Java-träsket får dom gärna säga det, för jag tror jag har ganska lättlösta problem, bara man kan grunderna. Som sagt: I starkt behov av Java!

Här sitter man, en söndagkväll, helt slut men ändå full av energi! Den gångna veckan har varit hektisk för alla Göteborgare och Festival-Hippsters. Kulturkalaset och Way out West har invarderat staden och tagit över allt.

Som den fattiga själ jag är så fick jag nöja mig med Kulturkalasets gratis-utbud. I tisdags tog vi oss till Jose Gonzalez härliga spelning på Götaplatsen. Med en öl i handen och solen i nacken blev det en väldigt trevlig stund med gitarrplinkande och en skäggig man med tillhörande orkester. Efter det landade vi på Pecha Kuchan på Park Lane. Ruskigt svar line-up denna gången tyvärr, så man gick därifrån en aning besviken tyvärr.

Sen blev det inget mer kulturande förän på torsdagen då jag och Emma mötte upp min vän från norr Marcus Lilja och Maria Mårefors för en fika, som blev middag, som blev öl, som till slut blev en jävligt härlig koncert med Teddybears.

Det som tagit upp resterande tid är ståullsdelen av rubriken. Nämligen helvetet att städa ur våran gamla lägenhet i Guldheden. Det är helt sanslöst hur jävla skitigt det är, till och med när det egentligen är rent. Men nu är det bara lite kvar, sen är det över, hoppas jag.

Jag är även tillbaka på Krook & Tjäder nu och hjälper till så gott jag kan där.

Sådär ja, nu vet ni vad jag gjort senaste tiden. Herrå.

Jag har länge ställt mig skeptisk till den otroliga Apple-våg som dragit in över världen senaste åren. Och jag möter ofta på folk som inte kan förstå varför jag är så negativt inställd till dessa maskiner som verkar vara som sända från ovan. Jag har vart ganska trångsynt i många av diskussionerna men det har jag känt varit berättigat för att jag ibland får samma trångsynta argument tillbaka.

Men de senaste dagarna har jag försökt rannsaka mig lite för att ta reda på vad det faktiskt är jag irriterar mig på hos detta gudalika företag. För när jag tittar på produkterna tycker jag ju att de är estetiskt tilltalande. Jonathan Ive, designchefen för Apple, har ju själv sagt att hans formideal är inspirerade av minimalismens konung Dieter Rams, fd Designchefen på Braun. Formspråket är minimalt, allt som har en relevant funktion syns och används inte funktionen, då syns den inte heller. Briljant. Kåporna på datorn är frästa i aluminium, och är byggda på ett sådant sätt att antalet delar på datorn har minskat drastiskt. Det är därför det inte är massa sömmar överallt på datorn. Det är även därför man inte själv får skruva upp sin Mac och försöka laga den själv. Den är ingenjörskonst med betoning på konst.

Operativsystemet har jag inte så mycket att säga om än då jag bara använt Mac som hastigast när jag lånat någon väns dator. Men jag antar att det faktiskt är så bra som många verkar tycka. Det verkar lättmanövrerat, snyggt och snabbt.

Programmen som man kunde, och inte kunde, använda var länge ett gott argument till varför man inte skulle ha Mac, men nu börjar ju faktiskt alla program dyka upp. Till och med Rhinosceros verkar snart vara i en fungerande utgåva till Mac. Vissa påstår att den version som är ute nu är fullt fungerande, men från andra håll hör jag om saknade funktioner och pålitlighetsproblem. Hur som helst har Rhino släppt en WIP-version av Rhino 5, och den ska nog bli fullt fungerande i macarna. Sen har vi ju Adobe-paketet som helt klart fungerar bättre på Mac, så där kan jag inte klaga för fem öre.

Men om det inte är utseendet, inte operativsystemet och inte programkompabiliteten. Vad är det då som har gjort art jag varit en sådan motståndare till vad som ändå verkar vara himmelriket i teknikvärlden? Jag har kommit fram till att det inte är Apple som är mitt problem, utan en genre individer som använder Mac utan att egentligen veta varför.

Jag skrev en artikel när jag gick andra året på Designprogrammet på Växjö Universitet om Tro och Teknik där jag drog många paralleller mellan den gamla synen att förlita sig på en tro och dagens syn där vi förlitar oss på vår teknik omkring oss. Denna artikel skulle kunna få en uppföljare om fenomenet Apple, för jag anser att detta har blivit en religion. En religion med sina fram- och baksidor.

Apple har skapat ett socialt nätverk av sitt varumärke, ett nätverk där individerna, genom sina produkter, blir en del av den sociala gruppen “Apple”. Denna sociala grupp ger individerna en gemensam nämnare och skapar faktiskt fysiska band mellan användare. Apples reklamkampanj för iPod berättade inte om hur många låtar som fick plats, inte om hur bra ljud det var i lurarna eller hur lång batteritid den hade. Reklamkampanjen visade siluetter av dansande människor med de signifikanta vita lurarna i sina öron. Reklamen sa inte “köp en iPod”. Den sa “bli en av oss”, och som vi blev en del av dem. Folk köpte ipoden med sina vita lurar och vi kunde alla se dessa vita lurar på stan. Alla dessa som var med. Alla dessa som hade blivit en av dem. Det gick så långt att det blev en stöldvåg mot dessa vitlurade ägare. Ficktjuvarna fick väldigt lätt att känna igen de åtråvärda ipodarna och visste att de skulle vara lätta att kränga i andrahand, för alla som inte hade en ville ju ha en.

Jag tror det var redan här som religionen Apple fick sitt grepp om de förlorade själarna. Folk fick mer än vad de betalade för. Det fick sin musikspelare plus en social gemenskap, en gemensam nämnare. Apple har alltid vart väldigt duktiga på att förse oss med mer än vad vi betalade för, även med sina bärbara datorer och nu även med mobiltelefoner. De skapar mer och mer orsaker till att fler och fler anhängare ska sluta sig till denna grupp av upplysta människor. Men någonstans känns det som att budskapet om produkten har försvunnit och kvar är bara denna längtan och åtrå efter att få vara med, att få ta del av kakan. Vissa individer har blivit förblindade av lovorden om det förhöjda livet Apples produkter medger och är så övertygade om att deras liv blir bättre om de bara har senaste iPhonen att de missar Apples mening.

För någonstans handlar faktiskt Apple om kvalitativa produkter till en marknad med kunder som ställer krav på sina produkter. Apple jobbade hårt för att få hårdkokta kodknackare och grafiker att byta till Apple när den reviderade versionen av Apples produkter dök upp på marknaden i början av 2000-talet. De kämpade hårt för att optimera datorerna för ändamålen de visste att kunden skulle använda. Men det är här som den sociala prylen “Apple” har blivit större än funktionsprodukten “Apple”. Deras produkter har blivit en sådan innepryl att varenda modebloggare ska ha en iMac på kontoret (läs sovrummet) en macbook pro för att vara flexibel och en 32gb iphone för att kunna blogga on-the-go. Det enda hon eller han egentligen gör är att ladda upp bilder genom en webbläsare och skriver några mail.

Det är här jag har insett att mitt avståndstagande från Apple grundar sig, i mainstream- och it-rörelsens förkastelse av vad deras egentliga behov är, denna översvämning av människor som sitter och plitar på sina 20 000 kronors-datorer och spred lovord om hur gudomligt bra denna dator var för “den är bara det”. Dessa människor behöver inte en värstingdator för sina avsikter, men de suktar ändå efter en, inte för kapaciteten, men för acceptansen.

Men någonstans känner jag att jag inte har någon rätt att bli arg på dessa flagellanter som på ett sätt blivit förblindade av vad Apple medför i status att de sväljer allt med hull och hår och lovordar något de egentligen inte vet varför det är så bra, det “bara är det”.

Jag har numera funnit mig i att jag kanske någon gång i framtiden kommer bli en del av denna kult, men då vet jag att det kommer vara med rätt argument och en tro på att Apple kan uppfylla mina önskningar. Varje religion har sina följare som läst boken, lagt pusslet och målat tavlan, men även den gruppen som hakade på för det verkade bra och man fick vara med. Jag ha läst boken, men pusslet ska läggas och tavlan målas.

Det har inte vart mycket aktivitet här de senaste dagarna, detta på grund av att vi har spenderat all effektiv tid med att packa upp, köpa möbler, försöka hitta de sakerna som vi lyckats förlägga i uppackningen och så vidare.

Men nu börjar vi närma oss ett stadie där vi känner oss nöjda. Maria och Jesper kommer snart tillbaka till Göteborg så då kan vi slutföra alltihop tillsammans med dom och komma fram till vilka saker vi känner att vi saknar, och vilka saker vi känner att vi inte skulle sakna om vi ställde undan dom.

Idag gjorde jag även bland det nördigaste man kan göra. Jag fixade till bokhyllan och ställde in böckerna efter färg. Det är bara ett tecken på att man inte läser böckerna, utan bara har dom för att det får en att se smart ut. Dock tillhör de flesta Emma och hennes kommentar var att hon kommer ju behöva böckerna och då kommer det bli fel. Hon har böcker för att hon läser dom… Jag är facinerad av sånt.

Idag har jag börjat sätta ihop de möbler vi införskaffade på IKEA igår. Emma har jobbat hela dagen, men nu så blir hon ledig några dagar, så vi kan få lite ordning och reda här. Lådorna står fortfarande överallt och så mycket uppackning idag blev det inte.

Det jobbigaste momentet idag var när jag ville göra mig min dagliga Latte och insåg att delarna till Espressomaskinen hamnat i olika lådor. En espresso ska ta ca 25 sekunder att göra, för mig tog det 40 minuter idag. Men god var den allt.

Nu blir det skräckfilm och soffhäng för att vara pigg och redo för att hjälpa Erik Åleby att flytta imorgon.

Idag gick hela lasset från Guldheden över till Majorna. Hela flytten var otroligt smärtfri. Detta mycket tack vare de tappra själarna som hjälpte till, Erik Åleby och Emmas bror Kristoffer Norlander. Emma själv jobbade väldigt lägligt idag, så hon missade “tyvärr” hela flytten.

Nu sitter jag i den nya lägenheten med flyttlådor överallt och har inte riktigt krafterna för att ta tag i detta ikväll, men imorgon ska det bli riktigt fint här.

I helgen beger sig paret Andersson-Norlander med sin packning över till Västra Göteborg. Under lördagen går flyttlasset till Bangatan i Majorna och idag var jag förbi för att ta lite mått, och bara känna efter hur lägenheten känns.

Detta ska bli riktigt kul faktiskt, lägenheten kommer bli riktigt bra och vi kommer dela lägenhet med paret Jonsson-Bergström, vilket kommer bli väldigt roligt!

Nu ska jag återgå till packningen, för det tar ju aldrig slut på saker när man ska flytta!

Som ni säkert sett så har diskussionen om en tredje termin per läsår dykt upp. Centerpartiet föreslog att istället för att ha sommarlov så skulle man göra om detta till en tredje termin.

Detta tycker jag själv är en briljant idé, då jag nästan känner att sommarlov egentligen bara är stora transportsträckor för att få komma tillbaka till skolan.

Sommarjobb i all ära, vissa verkar ju faktiskt få sommar jobb, till och med sommarjobb dom gillar, men jag ser hellre en intensivare skolgång för att sedan kunna komma ut i arbetslivet.

Sen vet jag ju inte om jag tänker såhär bara för att jag läser en utbildning där jag egentligen bara känner att det är roligt att “plugga”.

Jag har ju faktiskt ett fåtal läsare, så nu skulle jag vilja höra eran syn på detta förslag! Är detta något som ni skulle tycka vara en bra lösning?