Jag har länge ställt mig skeptisk till den otroliga Apple-våg som dragit in över världen senaste åren. Och jag möter ofta på folk som inte kan förstå varför jag är så negativt inställd till dessa maskiner som verkar vara som sända från ovan. Jag har vart ganska trångsynt i många av diskussionerna men det har jag känt varit berättigat för att jag ibland får samma trångsynta argument tillbaka.

Men de senaste dagarna har jag försökt rannsaka mig lite för att ta reda på vad det faktiskt är jag irriterar mig på hos detta gudalika företag. För när jag tittar på produkterna tycker jag ju att de är estetiskt tilltalande. Jonathan Ive, designchefen för Apple, har ju själv sagt att hans formideal är inspirerade av minimalismens konung Dieter Rams, fd Designchefen på Braun. Formspråket är minimalt, allt som har en relevant funktion syns och används inte funktionen, då syns den inte heller. Briljant. Kåporna på datorn är frästa i aluminium, och är byggda på ett sådant sätt att antalet delar på datorn har minskat drastiskt. Det är därför det inte är massa sömmar överallt på datorn. Det är även därför man inte själv får skruva upp sin Mac och försöka laga den själv. Den är ingenjörskonst med betoning på konst.

Operativsystemet har jag inte så mycket att säga om än då jag bara använt Mac som hastigast när jag lånat någon väns dator. Men jag antar att det faktiskt är så bra som många verkar tycka. Det verkar lättmanövrerat, snyggt och snabbt.

Programmen som man kunde, och inte kunde, använda var länge ett gott argument till varför man inte skulle ha Mac, men nu börjar ju faktiskt alla program dyka upp. Till och med Rhinosceros verkar snart vara i en fungerande utgåva till Mac. Vissa påstår att den version som är ute nu är fullt fungerande, men från andra håll hör jag om saknade funktioner och pålitlighetsproblem. Hur som helst har Rhino släppt en WIP-version av Rhino 5, och den ska nog bli fullt fungerande i macarna. Sen har vi ju Adobe-paketet som helt klart fungerar bättre på Mac, så där kan jag inte klaga för fem öre.

Men om det inte är utseendet, inte operativsystemet och inte programkompabiliteten. Vad är det då som har gjort art jag varit en sådan motståndare till vad som ändå verkar vara himmelriket i teknikvärlden? Jag har kommit fram till att det inte är Apple som är mitt problem, utan en genre individer som använder Mac utan att egentligen veta varför.

Jag skrev en artikel när jag gick andra året på Designprogrammet på Växjö Universitet om Tro och Teknik där jag drog många paralleller mellan den gamla synen att förlita sig på en tro och dagens syn där vi förlitar oss på vår teknik omkring oss. Denna artikel skulle kunna få en uppföljare om fenomenet Apple, för jag anser att detta har blivit en religion. En religion med sina fram- och baksidor.

Apple har skapat ett socialt nätverk av sitt varumärke, ett nätverk där individerna, genom sina produkter, blir en del av den sociala gruppen “Apple”. Denna sociala grupp ger individerna en gemensam nämnare och skapar faktiskt fysiska band mellan användare. Apples reklamkampanj för iPod berättade inte om hur många låtar som fick plats, inte om hur bra ljud det var i lurarna eller hur lång batteritid den hade. Reklamkampanjen visade siluetter av dansande människor med de signifikanta vita lurarna i sina öron. Reklamen sa inte “köp en iPod”. Den sa “bli en av oss”, och som vi blev en del av dem. Folk köpte ipoden med sina vita lurar och vi kunde alla se dessa vita lurar på stan. Alla dessa som var med. Alla dessa som hade blivit en av dem. Det gick så långt att det blev en stöldvåg mot dessa vitlurade ägare. Ficktjuvarna fick väldigt lätt att känna igen de åtråvärda ipodarna och visste att de skulle vara lätta att kränga i andrahand, för alla som inte hade en ville ju ha en.

Jag tror det var redan här som religionen Apple fick sitt grepp om de förlorade själarna. Folk fick mer än vad de betalade för. Det fick sin musikspelare plus en social gemenskap, en gemensam nämnare. Apple har alltid vart väldigt duktiga på att förse oss med mer än vad vi betalade för, även med sina bärbara datorer och nu även med mobiltelefoner. De skapar mer och mer orsaker till att fler och fler anhängare ska sluta sig till denna grupp av upplysta människor. Men någonstans känns det som att budskapet om produkten har försvunnit och kvar är bara denna längtan och åtrå efter att få vara med, att få ta del av kakan. Vissa individer har blivit förblindade av lovorden om det förhöjda livet Apples produkter medger och är så övertygade om att deras liv blir bättre om de bara har senaste iPhonen att de missar Apples mening.

För någonstans handlar faktiskt Apple om kvalitativa produkter till en marknad med kunder som ställer krav på sina produkter. Apple jobbade hårt för att få hårdkokta kodknackare och grafiker att byta till Apple när den reviderade versionen av Apples produkter dök upp på marknaden i början av 2000-talet. De kämpade hårt för att optimera datorerna för ändamålen de visste att kunden skulle använda. Men det är här som den sociala prylen “Apple” har blivit större än funktionsprodukten “Apple”. Deras produkter har blivit en sådan innepryl att varenda modebloggare ska ha en iMac på kontoret (läs sovrummet) en macbook pro för att vara flexibel och en 32gb iphone för att kunna blogga on-the-go. Det enda hon eller han egentligen gör är att ladda upp bilder genom en webbläsare och skriver några mail.

Det är här jag har insett att mitt avståndstagande från Apple grundar sig, i mainstream- och it-rörelsens förkastelse av vad deras egentliga behov är, denna översvämning av människor som sitter och plitar på sina 20 000 kronors-datorer och spred lovord om hur gudomligt bra denna dator var för “den är bara det”. Dessa människor behöver inte en värstingdator för sina avsikter, men de suktar ändå efter en, inte för kapaciteten, men för acceptansen.

Men någonstans känner jag att jag inte har någon rätt att bli arg på dessa flagellanter som på ett sätt blivit förblindade av vad Apple medför i status att de sväljer allt med hull och hår och lovordar något de egentligen inte vet varför det är så bra, det “bara är det”.

Jag har numera funnit mig i att jag kanske någon gång i framtiden kommer bli en del av denna kult, men då vet jag att det kommer vara med rätt argument och en tro på att Apple kan uppfylla mina önskningar. Varje religion har sina följare som läst boken, lagt pusslet och målat tavlan, men även den gruppen som hakade på för det verkade bra och man fick vara med. Jag ha läst boken, men pusslet ska läggas och tavlan målas.