Som många andra designstudenter i Sverige så får jag tidningen FORM i brevlådan, ja, inte varje månad, men när de känner för att släppa ett nytt exemplar.
Hur som helst damp det senaste numret ner i posten förra veckan, och jag satt just och läste den. Temat för utgåvan var finanskrisen och om hur svensk design drabbas, eller inte drabbas. Men det var inte detta som upprörde mig, utan en kort artikel om hur Beckmans inledde sin hösttermin med en Hållbar utvecklingskurs på hela två veckor. TVÅ VECKOR?!
Jag har gått tre år på Växjö Universitets designprogram, som har en uttalad inriktning, nämligen Hållbar Utveckling. De utbildar designers i det hållbara tänket under 3 år, och har gjort det sedan skolan startade. Men ändå blir det först intressant med hållbar utveckling när Beckmans, i Stockholm, intresserar sig i två veckor för det. Jag blir så less på Svensk Form som än en gång visar på sin lathet. Än en gång låter de artiklarna handla om Stockholm, eller så kopierar de en artikel från en internationell designtidning.
Denna tidning är full av saker som man irriterar sig på, så som att designduon Godspeed gör ekologiska möbler av skräp. Skräpet i detta fall är EU-pallar som är en av de mest återanvända produkterna i logistik-branchen. Godspeed sågar sönder dem, och gör en obekväm fotölj på under 60 minuter. Jag gillar Godspeeds möbler, de är roliga, men att kalla det ekologi är väl helt bissart. EU-pallen ser vi överallt, ja, men det betyder ju inte att den är skräp. Den återanvänds vid varje transport tills den brakar samman, DÅ kan även jag se den som skräp, och kalla den som gör en möbel av den för en ekologisk designer. Men att Svensk Form påstår att det skulle vara ekologiskt att ta en fullt fungerande produkt och slakta den till en halvdan möbel, det får dem själva bara att framstå som idioter som inte har en aning om vad dom skriver om.
Jag har under de senaste fem numren av FORM har jag bara tappat mer och mer intresse för vad som ska vara representanten för Svensk formgivning i tidningsform. Jag säger att vi startar en ny tidskrift, som faktiskt är lite kritisk, utmanande och intressant över huvud taget. Låt Ewa Kumlin skriva om det självklara, och älska allt som de stora internationella tidningarna redan har godkänt.
Sverige, och Norden för den delen, kryllar av nytänkande, kritiska, unga designers med gott om åsikter. Vad sägs om att låta deras röster höras?
Jag kommer säga upp min prenumeration av Sveriges lataste designtidning och lägga pengarna på en Olivetti – skrivmaskin istället. Eller på att betala hyran, vilket som.
FORMs förlorade engagemang
Som många andra designstudenter i Sverige så får jag tidningen FORM i brevlådan, ja, inte varje månad, men när de känner för att släppa ett nytt exemplar.
Hur som helst damp det senaste numret ner i posten förra veckan, och jag satt just och läste den. Temat för utgåvan var finanskrisen och om hur svensk design drabbas, eller inte drabbas. Men det var inte detta som upprörde mig, utan en kort artikel om hur Beckmans inledde sin hösttermin med en Hållbar utvecklingskurs på hela två veckor. TVÅ VECKOR?!
Jag har gått tre år på Växjö Universitets designprogram, som har en uttalad inriktning, nämligen Hållbar Utveckling. De utbildar designers i det hållbara tänket under 3 år, och har gjort det sedan skolan startade. Men ändå blir det först intressant med hållbar utveckling när Beckmans, i Stockholm, intresserar sig i två veckor för det. Jag blir så less på Svensk Form som än en gång visar på sin lathet. Än en gång låter de artiklarna handla om Stockholm, eller så kopierar de en artikel från en internationell designtidning.
Denna tidning är full av saker som man irriterar sig på, så som att designduon Godspeed gör ekologiska möbler av skräp. Skräpet i detta fall är EU-pallar som är en av de mest återanvända produkterna i logistik-branchen. Godspeed sågar sönder dem, och gör en obekväm fotölj på under 60 minuter. Jag gillar Godspeeds möbler, de är roliga, men att kalla det ekologi är väl helt bissart. EU-pallen ser vi överallt, ja, men det betyder ju inte att den är skräp. Den återanvänds vid varje transport tills den brakar samman, DÅ kan även jag se den som skräp, och kalla den som gör en möbel av den för en ekologisk designer. Men att Svensk Form påstår att det skulle vara ekologiskt att ta en fullt fungerande produkt och slakta den till en halvdan möbel, det får dem själva bara att framstå som idioter som inte har en aning om vad dom skriver om.
Jag har under de senaste fem numren av FORM har jag bara tappat mer och mer intresse för vad som ska vara representanten för Svensk formgivning i tidningsform. Jag säger att vi startar en ny tidskrift, som faktiskt är lite kritisk, utmanande och intressant över huvud taget. Låt Ewa Kumlin skriva om det självklara, och älska allt som de stora internationella tidningarna redan har godkänt.
Sverige, och Norden för den delen, kryllar av nytänkande, kritiska, unga designers med gott om åsikter. Vad sägs om att låta deras röster höras?
Jag kommer säga upp min prenumeration av Sveriges lataste designtidning och lägga pengarna på en Olivetti – skrivmaskin istället. Eller på att betala hyran, vilket som.